Tufft i USA – självständigt i Sverige

Björn Birgisson, vicerektor för forskning på KTH, tycker att det är bra att KTH samarbetar med just University of Illinois.

– Det är ett av toppuniversiteten i USA. De är bredare än oss, men har en väldig tyngd inte minst inom teknikforskningen så där finns det likheter med KTH, säger han.

Han kom till KTH för fyra år sedan från USA, där han under 24 års tid först studerade och sedan forskade. Sammanlagt har Björn Birgisson varit vid fyra olika amerikanska universitet.

Rörligheten är en av de saker som skiljer det svenska och amerikanska systemen för högre utbildning och forskning åt. Att göra hela sin akademiska karriär på ett och samma universitet, vilket inte är ovanligt i Sverige, är i princip omöjligt i USA.

Björn Birgisson är dock nöjd med det svenska systemet.

– Det är mindre hierarkiskt och mer självständigt att arbeta som professor här jämfört med i USA. Jag upplever också en större långsiktighet i finansieringen av svensk forskning, i USA är det inte så vanligt att få anslag som räcker tre, fyra år.

Men det finns en stor fördel med det amerikanska systemet understryker han, det så kallade tenure track-systemet. Det är ett karriärvägssystem med tuffa kravsteg och publiceringspress som unga forskare måste ta sig igenom för att få en ”tenure”, en livstidsanställning som lektor och sedan efter ytterligare en omprövning, professor. Syftet är att fostra och vaska fram de bästa och mest produktiva talangerna.

Hård granskning

Visserligen har man mer forskningspengar, men det är framfört allt tenure track-systemet som ligger bakom USA:s konkurrenskraft inom forskning och utbildning, konstaterar Björn Birgisson.

– För att bli lektor i USA krävs att man är erkänt duktig både som forskare och lärare. Annars godkänns man inte. För att sedan bli befordrad från lektor till professor krävs att man ligger i forskningsfronten och är känd i omvärlden, säger han.

De hårda granskningsmomenten gör att de som kommer igenom tenure track-systemet har alla de kvaliteter som krävs för att kunna driva och leda arbetet som professor, menar han.

Europeiska professorer har generellt sett inte genomgått en lika tuff gallringsprocess. Vilket, enligt Björn Birgisson, gör att det inte finns lika stora garantier att de har den förmåga som krävs. Men, poängterar han i samma andetag, professorerna på KTH är överlag mycket bra.

Varje delstat stödjer ekonomiskt åtminstone ett delstatsuniversitet, i de flesta finns dock ett eller flera offentliga universitetssystem som var och ett har flera campus. University of Illinois består av tre campus: Urbana-Champaign, Chicago och Springfield.

Det är också vanligt att ett universitet består av ett antal olika college där varje college i princip motsvarar en fakultet. På University of Illinois campus Urbana-Champaign finns College of Engineering.

Skolan rankas som nummer sex nationellt i USA på undergraduate-nivå (två eller fyra års studier efter high-school, kandidatexamen) och nummer fem på graduate-nivå (master- och civilingenjörsexamen samt doktorsexamen).

Vinna eller försvinna

På Urbana-Champaign finns Harry Dankowicz, civilingenjör i teknisk fysik från KTH, som disputerade i USA, gjorde post-doc på KTH och sedan återvände till USA. Numera forskar han på avdelningen Mechanical Science and Engineering och är en av initiativtagarna till samarbetet med KTH.

Hans titel är ”associate professor”, vilket ligger mellan att vara docent med lektorstjänst och professor i Sverige, förklarar han. Det blir man efter en sex års prövotid som ”assistant professor” (ungefär biträdande lektor) och en minst sagt tuff utvärdering. Resultatet blir att personen i fråga antingen tar ett steg upp på karriärstegen eller tvingas sluta.

– Jag fick min ”tenure” och har nu en anställning utan slutpunkt. Det finns heller inga krav på pensionering. Nästa steg för mig är att prövas för att bli ”full professor”, säger Harry Dankowicz.

Han har lön under nio månader per år, men lönen är utspridd på tolv månader. Det betyder att Harry Dankowicz inte har någon betald semester, men å andra sidan tre månader då han i princip kan göra vad som helst.

– Om jag ska ha betalt under sommaren måste jag söka forskningsmedel som täcker min lön även dessa månader. Annars går mycket av de medel jag söker till att betala doktorandernas lön. Jag tar även in pengar för utrustning och resor.

I hans tjänst ingår undervisning på tre kurser per år. Ungefär tio timmar per vecka går till undervisningen, utom på sommaren då han inte har undervisningsplikt.

Fler ansökningsmöjligheter

Harry Dankowicz har bland annat forskningsmedel från National Science Foundation. Sedan tiden på KTH har han fortsatt att söka pengar tillsammans med sina svenska kollegor och har även haft en av sina doktorander placerad vid institutionen för fordonsmekanik på KTH.

– En skillnad, utöver att det finns många fler instanser att söka pengar härifrån än i Sverige, är att det finns fler ansökningsdatum i olika program och större möjlighet sprida sin forskningsfinansiering, säger han.

Utöver National Science Foundation är National Institutes of Health, Department of Defence med olika laboratorier och Department of Energy exempel på stora forskningsfinansiärer i USA. Men det finns många fler. Det finns också ett antal federala forskningslaboratorier och även möjligheter att söka från delstaterna, berättar Harry Dankowicz.

Hans institutions båda utbildningsprogram på undergraduate-nivå är ackrediterade av organisationen Accreditation Board for Engineering and Technology (ABET), vilket är viktigt för skolans och utbildningens rykte.

– Det ger en typ av stämpel som motsvarar att vissa krav är uppfyllda. Om man förlorar sin ackreditering minskar sannolikheten att få bra studenter, säger han.